Liebe Wilma och ”Rikskristallnatten”

”Rikskristallnatten” kallas natten mellan 9 november och 10 november 1938 då beväpnade grupper från nazistpartiet i Tyskland iscensatte en landsomfattande terroraktion mot den judiska befolkningen, en pogrom.  Cirka 400 judar dödades eller tvingades begå självmord, 20 000–30 000 arresterades och fördes till koncentrationsläger, närmare 300 synagogor brändes ner och över 7 500 butiker vandaliserades. Pogromen varade dock inte endast en natt, i själva verket startade den redan den 7 november och avslutades inte förrän den 13 november.

Nu följer Wilmas berättelse om hur hon, hennes familj och Rhaunens övriga judar upplevde dessa dagar i november 1938. Till Wilmas redogörelse har jag bifogat historisk bakgrund och fördjupning samt en del andra vittnesmål.

https://carolynetnolog.wordpress.com/liebe-wilma/kristallnatten-november-1938-valdet-trappas-upp/

Släktforskning

Parallellt med ”Liebe Wilma”, berättelsen om en kvinnas och hennes familjs öden under Förintelsen kommer jag nu att börja skriva om min släktforskning.

Jag börjar med min farmors gren då den under många år gav mig en hel del huvudbry och det fanns väldigt lite material och kunskap inom familjen att gå på. Egentligen var det bara så kallade rykten om att farmors far var son till den, på sin tid, berömde operasångaren Leonard Labatt. Enligt de officiella källorna och informationen i biografier etc finns det absolut ingenting som skulle kunna ge minsta ledtråd till att det stämmer. Men skam den som ger sig! Till slut har jag lyckats lösa gåtan och det är hur jag gick till väga som jag tänker berätta om. Har kallat det här avsnittet för:

”Tenorsångaren Leonard Labatt och hans okände son”

 

Livet förändras – januari 1933 och framåt. Del 2

Nu fortsätter Wilmas berättelse om hur livet förändras i hennes hemby Rhaunen efter att Hitler kommit till makten 1933. Det här avsnittet sträcker sig fram till och med 1937/38 och beskriver den stegvisa upptrappningen av judeförföljelserna i Tyskland. Ingen kunde vare sig gissa eller föreställa sig vad nästa steg skulle bli – de flesta trodde nog att för varje steg så var det över – ”värre än så här kan det inte bli”.

Men det blev det!

https://carolynetnolog.wordpress.com/liebe-wilma/livet-forandras-januari-1933-och-framat-del-2/

 

Livet förändras – januari 1933 och framåt. Del 1

Nu har Wilma och jag kommit till det avsnittet i hennes berättelse där livet i den lilla byn Rhaunen förändras för den judiska delen av byborna – januari 1933. Wilma är då 8 år, hennes storbror Kurt 13 och lillasyster Margot är 4 och ska snart fylla 5. 

Det är en, på många sätt, omfattande del av Wilmas berättelse där jag har lagt in ganska många hänvisningar/länkar så ni läsare kan få en djupare insikt om vad som faktiskt låg bakom det som hände. Därför har jag också valt att dela upp det i kortare avsnitt som jag lägger ut vartefter. 

https://carolynetnolog.wordpress.com/liebe-wilma/livet-forandras-januari-1933-och-framat-del-1/

Utsikt över Rhaunen 2013

Utsikt över Rhaunen 2013. Det bruna tegelhuset med svart tak, mitt i bilden, är Wilmas barndomshem.

Liebe Wilma – hennes första trygga år

Här börjar Wilma berätta om sina första barndomsminnen och hur det var att växa upp i byn Rhaunen i Rheinland Pfalz innan Hitler och nazisterna kom till makten. Det är en berättelse om god grannsämja och hur väl de judiska och icke-judiska personerna var sammansmälta i det lilla samhället. Som till exempel att Wilma och hennes storebror Kurt gick i en protestantisk Kindergarten.

https://carolynetnolog.wordpress.com/liebe-wilma/de-trygga-aren-i-rhaunen

 

Historien äger rum

Genom ett besök vid platsen eller byggnaden ”där det hände”, att följa i spåren av det förgångna tycker jag är ett alldeles speciellt och mycket effektivt sätt att väcka känslor och förmedla historiska händelser. De blir mer gripbara än att bara läsa om dem eller höra någon berätta om dem. Platserna och byggnaderna som finns kvar är en källa i sin egen rätt precis som vittnesmål, fotografier och dokument. Platser skapar historia och historia skapar platser.

Hösten 2013 kom jag då äntligen iväg på min resa till Rhaunen, för att besöka Wilmas hemby och dess omgivningar. Och att bila i Moseldalen var nog den vackraste resan jag gjort i hela mitt liv. Oslagbara scenerier i sprakande höstfärger. Det var inte svårt att få igång fantasin och förpassa sig till 1930-40-talet i samma skogar och på vindlande vägar.

Första etappen var från Rhaunen och västerut, knappt tre mil till Bernkastel. Och medan vi åkte genom en storslagen skog på en smal vindlande landsväg tänkte jag på dem som åkte på exakt samma väg och samma sträcka 72 år tidigare.

Det var den 16 oktober 1941 som judarna från Rhaunen deporterades, vid det laget var det 16 stycken kvar i byn. Bland dem fanns Wilmas mamma, pappa och lillasyster Margot.

Och jag satt och funderade över hur de måste ha känt sig däruppe på lastbilens flak. Först till Bernkastel, sen till Trier och därefter Luxemburg. Därifrån lastades de tillsammans med många andra judar på godsvagnar med destination ghettot i Lodz, Polen.

Och samtidigt kunde jag inte också låta bli att tänka på hur mycket kraft och resurser nazisterna lade ner för att hämta dessa 16 personer. Lastbil och bränsle, chaufför och säkert minst två vakter, listor som ska upprättas över vilka som infann sig etc etc, Det var verkligen ett helt maskineri i sig. Längre fram i Wilmas berättelse kommer jag att skriva mer och utförligare om den här dagen den 16 oktober 1941 och vad som hände sedan.

Nu tänkte jag visa Wilmas barndomshem. De två översta bilderna är tagna i maj 1940 och det är fotografier som föräldrarna skickade till Wilma i Sverige. På den översta bilden är det mamma Frieda i fönstret på undervåningen och Norbert Haas på övervåningen. Familjen Haas var inneboende hos Wilmas föräldrar, det var både praktiskt och ekonomiskt för bägge parter. På nästa bild poserar mamma Frieda och pappa Arthur på trappan till huset.

Nedanför de här två bilderna är ett foto från 2013 som jag tagit.

 

Wilmas barndomshem i maj 1940
Wilmas barndomshem i maj 1940
Wilmas barndomshem i oktober 2013
Wilmas barndomshem i oktober 2013

 

486 brev till ”Liebe Wilma”

Här kan ni läsa om hur Wilma och jag började arbeta tillsammans för att återskapa hennes historia.

486 brev är det som Wilma hade kvar efter sina föräldrar samt några fotografier. En del av dem fick hon med sig redan när hon avreste till Sverige i juli 1939 och andra skickades till henne under de kommande åren innan föräldrarna deporterades till Lodz i Polen.

https://carolynetnolog.wordpress.com/liebe-wilma/wilma-486-brev-till-liebe-wilma/