Genom ett besök vid platsen eller byggnaden ”där det hände”, att följa i spåren av det förgångna tycker jag är ett alldeles speciellt och mycket effektivt sätt att väcka känslor och förmedla historiska händelser. De blir mer gripbara än att bara läsa om dem eller höra någon berätta om dem. Platserna och byggnaderna som finns kvar är en källa i sin egen rätt precis som vittnesmål, fotografier och dokument. Platser skapar historia och historia skapar platser.

Hösten 2013 kom jag då äntligen iväg på min resa till Rhaunen, för att besöka Wilmas hemby och dess omgivningar. Och att bila i Moseldalen var nog den vackraste resan jag gjort i hela mitt liv. Oslagbara scenerier i sprakande höstfärger. Det var inte svårt att få igång fantasin och förpassa sig till 1930-40-talet i samma skogar och på vindlande vägar.

Första etappen var från Rhaunen och västerut, knappt tre mil till Bernkastel. Och medan vi åkte genom en storslagen skog på en smal vindlande landsväg tänkte jag på dem som åkte på exakt samma väg och samma sträcka 72 år tidigare.

Det var den 16 oktober 1941 som judarna från Rhaunen deporterades, vid det laget var det 16 stycken kvar i byn. Bland dem fanns Wilmas mamma, pappa och lillasyster Margot.

Och jag satt och funderade över hur de måste ha känt sig däruppe på lastbilens flak. Först till Bernkastel, sen till Trier och därefter Luxemburg. Därifrån lastades de tillsammans med många andra judar på godsvagnar med destination ghettot i Lodz, Polen.

Och samtidigt kunde jag inte också låta bli att tänka på hur mycket kraft och resurser nazisterna lade ner för att hämta dessa 16 personer. Lastbil och bränsle, chaufför och säkert minst två vakter, listor som ska upprättas över vilka som infann sig etc etc, Det var verkligen ett helt maskineri i sig. Längre fram i Wilmas berättelse kommer jag att skriva mer och utförligare om den här dagen den 16 oktober 1941 och vad som hände sedan.

Nu tänkte jag visa Wilmas barndomshem. De två översta bilderna är tagna i maj 1940 och det är fotografier som föräldrarna skickade till Wilma i Sverige. På den översta bilden är det mamma Frieda i fönstret på undervåningen och Norbert Haas på övervåningen. Familjen Haas var inneboende hos Wilmas föräldrar, det var både praktiskt och ekonomiskt för bägge parter. På nästa bild poserar mamma Frieda och pappa Arthur på trappan till huset.

Nedanför de här två bilderna är ett foto från 2013 som jag tagit.

 

Wilmas barndomshem i maj 1940
Wilmas barndomshem i maj 1940
Wilmas barndomshem i oktober 2013
Wilmas barndomshem i oktober 2013

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s