Från Tyskland till Sverige sommaren 1939

Efter ”Rikskristallnatten” i november 1938 gjorde många tyska judar allt de kunde för att lämna landet samtidigt som restriktionerna mot dem hårdnade allt mer för varje dag som gick. Både Wilma och hennes äldre bror Kurt hade tur som kunde slinka ur nätet innan det blev för sent.

Efter Hitlers berömda tal inför riksdagen den 30 januari 1939, där han förutspådde förintelsen av Europas judar, minskade möjligheten för Tysklands judar att undkomma det allt hårdnande nazistiska greppet för varje dag som gick. Restriktioner, både från den nazistiska regimen och från omvärlden lade hinder i vägen. I maj 1939 hade till exempel den brittiska regeringen publicerat en vitbok som innebar att judisk invandring till dåvarande Palestina, som lydde under brittiskt mandat, avsevärt begränsades mot tidigare. 

Det här visste inte den då 15-åriga Wilma något om, och om Arthur och Frieda visste så sa de inget, utan Wilma reste iväg till Sverige med förhoppningen om att hela familjen skulle återförenas i Palestina. Föräldrarna och lillasyster Margot skulle bara få sina papper klara.

Fortsättningen av Wilmas berättelse om resan till Sverige och den allra första tiden i det nya landet finns här:

https://carolynetnolog.wordpress.com/liebe-wilma/jag-hade-aldrig-akt-om-jag-skulle-vetat-hur-det-skulle-bli/