Ensam i Sverige

När Wilma kom till i Sverige i juli 1939 var hon bara 15 år och hade aldrig varit utomlands tidigare, varken med eller utan sina föräldrar. Hon var dessutom uppvuxen i en liten by på landet där familjen var det nav kring vilket livet snurrade. Wilma hade ingen som helst erfarenhet av livet utanför denna by, trots att hon ständigt längtade bort – till storstaden. Hon hade heller ingen erfarenhet av hur en ung, vacker kvinnas möte med det motsatta könet kunde gestalta sig. Trots sitt mogna utseende och sin klädsel var Wilma innerst inne bara ett barn och nu fanns inte mamma vid hennes sida heller för att ge råd och stöd. Under några av de utflykter hon deltog i på Hälsinggården var det någon som gjorde närmanden och kallade henne för ”oskulden från landet”. Wilma upplevde det som väldigt obehagligt. Några gånger blev hon också bjuden på bio men vågade aldrig gå. Så det är inte så konstigt att hon kände sig både ensam och utsatt och led av en enorm hemlängtan.

Passfoto Wilma 1939 2

Wilmas passbild från 1939.

Hemma i Rhaunen gick inte heller livet sin gilla gång för varken Arthur, Frieda eller Margot och det kan ni läsa om här:

https://carolynetnolog.wordpress.com/liebe-wilma/ett-hem-i-upplosning/