Under åren 1944 och 1945 har Wilma, genom att gå ett antal olika kursen, kunnat byta arbete, från barnsköterska och hembiträde, till kontorist hos bokförlaget Bonniers. Hon sällskapar med Pelle som fortfarande är inkallad och borta en hel del men nu har Wilma kunna få nytt umgänge genom sina arbetskamrater på bokförlaget. Samtidigt söker hon oförtrutet efter kontakt med någon som kan ge henne svar på vad som hänt hennes föräldrar och lillasyster. I april 1944 publiceras de första reportagen i Sverige om nazisternas utrotningsläger, hur Wilma reagerade på dem eller om hon ens tog del av dem vet vi inte.
I Lodz getto, dit Wilmas föräldrar och lillasyster deporterats, går de sista transporterna till Chelmno dödsläger mellan 23 juni och 15 juli 1944. Wilmas mamma och lillasyster var på den transporten som genomfördes den 26 juni. I augusti 1944 upphörde det judiska livet i Lodz getto, något Wilma självklart var helt omedveten om.
I Stockholm, samma månad, augusti 1944 togs den här bilden:
Fotograf Tore Burnäs. Källa: Objekt-ID, Stockholms stadsmuseum, Fotonummer SvD 34324
Freden kom trekvarts år senare och hur Wilma upplevde den och vad som hände sedan kan ni läsa om här.
Fint att läsa slutet på historien. Det är rörande hur många människor som kommit hit som flyktingar lyckas skapa sig ett gott eller i alla fall hyfsat gott liv. Det är väl en drivkraft som finns i oss människor. Tack Carolyn.
GillaGilla