Varför Förintelsen?

Nazisternas förintelse av Europas judar och andra som de definierade som ”undermänniskor” angår hela mänskligheten. Förintelsen har lämnat djupa spår efter sig och man behöver bara skrapa lite på historiens lager som tillkommit sedan 1945 så framträder de tydligt. Sårens mest akuta fas är över men ärren gör sig påminda. Ytterst handlar Förintelsen om att vara människa och därför har den koppling till var och en av oss – även här i Sverige och nu idag.

2015 högtidlighölls 70-årsminnet av Auschwitz befrielse och andra världskrigets slut samtidigt som det genomfördes antisemitiska våldsdåd i Sverige och i andra europeiska länder. De överlevande från nazisternas koncentrationsläger som uttalade sig i samband med 70-årsminnet vittnade alla om en ökad rädsla för att historien skulle upprepa sig i en eller annan form och denna gång drabba deras barn och barnbarn. Något de aldrig hade trott skulle hända. Det är en anledning till att det fortfarande är så viktigt att berätta och återigen berätta om vad som hände när nazisterna hade makten i Europa och närde drömmen om ett stortyskt välde.

Nästan sex miljoner judar mördades, över tvåhundratusen romer tillsammans med  över hundratusen handikappade och utvecklingsstörda utsattes för metodisk utrotning. Andra offer för nazisternas ”raspolitik” var politiska motståndare, homosexuella och Jehovas vittnen. Ingen kan med exakthet säga hur många offren för nazismen var och vi kommer aldrig få klarhet i det heller. Den avrundade siffran sex miljoner judar är forskarna överens om idag. Men den är svårgripbar, lätt att säga men svår att ta till sig. Därför är det bättre att bryta ner den i enstaka individer och deras familjer. Lyfta fram människorna ur statistiken och försöka levandegöra och namnge så många av offren som möjligt. På det sättet kan minnet av dem bli mer konkret – som mor- och farföräldrar, föräldrar, barn, syskon, kusiner och så vidare.