Den 9 september 1938 infördes det så kallade ”gränsrekommendationssystemet” för visering av tyska medborgare. Samtliga svenska passkontroller samt viseringsberättigade beskickningar och konsulat fick instruktioner att utfärda särskilda gränsrekommendationer till vissa tyska medborgare för att underlätta inresan för dessa till Sverige. De tyskar som avsågs var så kallade ”ariska” tyskar. Till dem som inte var önskvärda i Sverige skulle ingen gränsrekommendation utfärdas, och till denna kategori räknades i första hand judar. Eftersom judiska tyskars pass såg likadana ut som ”ariska” tyskars kontaktade svenska UD de nazityska myndigheterna och framförde önskemål om att judarnas pass på något sätt skulle särskiljas från övrigas. Sverige gick så långt att man hotade med att införa viseringstvång för alla tyska medborgare om man inte kunde särskilja de icke-önskvärda. Även Schweiz uttryckte samma önskemål. Den 5 oktober 1938 beslöt de nazityska myndigheterna att samtliga tyska judars pass skulle stämplas med ett rödfärgat J. Detta kom att drabba alla judar som ville lämna Tyskland, även dem som sökte en fristad i andra länder än Sverige och Schweiz. Socialstyrelsen meddelade i ett hemligt cirkulär den 27 oktober 1938 till de svenska passkontrollerna att tyskar med en J-stämpel i passet skulle avvisas såvida de inte redan hade svenskt uppehållstillstånd eller s.k. gränsrekommendation. Samma datum meddelade UD viseringsmyndigheterna att tyskar med J-stämpeln tillhörde den grupp Sverige inte ville släppa in i landet. I september 1939 utfärdades viseringstvång för alla utomnordiska utlänningar och invandringen från Tyskland sjönk till ett minimum. Då kriget bröt ut hade Sverige släppt in omkring 5 000 flyktingar varav cirka 3 000 judar. Detta skall ses i relation till att cirka 300 000 judar flytt Tyskland mellan åren 1933–39 (SOU 2005:56, sid 106-107).

 ________________

”Rikskristallnatten” kallas natten mellan 9 november och 10 november 1938 då beväpnade grupper från nazistpartiet i Tyskland iscensatte en landsomfattande terroraktion mot den judiska befolkningen, en pogrom.  Cirka 400 judar dödades eller tvingades begå självmord, 20 000–30 000 arresterades och fördes till koncentrationsläger, närmare 300 synagogor brändes ner och över 7 500 butiker vandaliserades. Pogromen varade dock inte endast en natt, i själva verket startade den redan den 7 november och avslutades inte förrän den 13 november.

Efter ”Rikskristallnatten” förändrades svensk flyktingpolitik, inte i någon större utsträckning men till exempel inrättades en Barnkvot. Den innebar att 500 tyska judiska barn under 16 år fick inresetillstånd, under förutsättning att de judiska församlingarna ansvarade för deras uppehälle och skaffade dem ett fosterhem eller en plats på barnhem. De fick under inga omständigheter ”ligga det svenska samhället till last”, som det står i en skrivelse, i december 1938, till den judiska församlingen i Stockholm.

De flesta barn reste till Sverige utan sällskap av någon de kände och många av dem hade aldrig rest utomlands tidigare. I hemlandet hade familjerna sökt bland alla tänkbara organisationer efter inresetillstånd till ett annat land. Bland alla dem som kunde hjälpa till att utfärda sådant tillstånd fanns särskilda organisationer som hjälpte judiska ungdomar med utbildning i jordbruk i syfte att förbereda dem för vidare emigration till Brittiska Palestina.

Wilma Lundström var en av dem som fick en fristad i Sverige. Sommaren 1939 kom hon till Hälsingegården i Falun, ett kollektiv för judiska ungdomar på sin väg till Palestina. Där var arbetet organiserat precis som på en riktig kibbutz.

Men Wilma reste aldrig vidare, hon blev kvar i Sverige och hon kom heller aldrig mer att återse sin familj i Tyskland.

Wilma, Frieda och Margot
Mamma Frieda Ermann med sina två döttrar Wilma och Margot

Wilma Lundström föddes som Wilma Ermann den 21 maj 1924 i byn Rhaunen, i det område av västra Tyskland som idag heter Rheinland-Pfalz. Bägge hennes föräldrar har sitt ursprung i i den här trakten sedan 1760-talet.

Rheinland-Pfalz, Tyskland
Rheinland-Pfalz, Tyskland

Fadern, Arthur Ermann född 5 mars 1890, var kreaturshandlare som cyklade runt i byarna och köpte upp nötkreatur som småbrukarna i Rhaunen efterfrågade. Det var ett ganska vanligt yrke i det här området vid den här tiden. Någon högre utbildning fanns inte, bara åttaårig folkskola. Modern Frieda, född Mayer 13 maj 1895, tog hand om barn, hem och hushåll, ett ganska omfattande arbete då man var man på gränsen till självhushåll.

Wilma hade två syskon: en äldre bror Kurt, född 1920, som när han var 14 år flyttade till Mainz för att arbeta som bagarlärling, och en yngre syster Margot, född 1928.

 

Rhaunen 2013
Rhaunen 2013

I början av 1900-talet var Rhaunen och områdena där omkring fattigt, det fanns inga industrier, inklämt som det ligger i en del av Moseldalen mellan de två bergskedjorna Eifel i norr och Hunsrück i söder. Man försörjde sig på små jordbruk, ett par kossor och några getter. I en närliggande ort, Idar-Oberstein, hade man hittat ädelstenar och många kunde livnära sig på att i hemmet slipa och borra hål i stenar som man sedan gjorde smycken av. 

När Adolf Hitler kom till makten 1933 i Tyskland bodde det 58 judiska personer i Rhaunen. Under de följande åren emigrerade många av dem på grund av förföljelse och ekonomisk bojkott, en konsekvens av de raslagar som successivt infördes och skärptes vilket gjorde livet extremt svårt för judarna i Tyskland.

I november 1938 när terroraktionerna som kallas ”Rikskristallnatten” nådde Rhaunen fanns det 30 judiska invånare kvar där. Natten till den 11 november attackerade det nazistiska SA, Sturmabteilung, byns lilla synagoga på Salzengasse, demolerade inredningen samt kastade ut Toraruallar och andra föremål på gatan. Man satte dock inte eld på synagogan eftersom den låg granne med ett bensinlager och man var rädd för att hela byn skulle brinna ner. Några dagar senare rev brandkåren den svårt skadade synagogan. Även judiska hem och affärer attackerades och förstördes. Byns skoaffär som ägdes av familjen Grünewald plundrades och brändes ner och den 41-åriga Rosa Grünewald misshandlades. Några av byns judiska invånare, både äldre och yngre, försökte ta sina liv.

Efter detta intensifierades de judiska invånarnas ansträngningar att försöka lämna Tyskland och finna en fristad i något annat land. Wilmas bror Kurt som, i samband med ”Rikskristallnatten”, arresterats och skickats till koncentrationslägret Dachau, lyckades i januari 1939 få inresetillstånd till Brittiska Palestina. Efter mycket sökande hos många olika organisationer, i många olika tyska städer, lyckades familjen Ermann till slut få inresetillstånd även för Wilma, till Hälsingegården i Falun.

Kvar i Rhaunen blev mamma Frieda, pappa Arthur och lillasyster Margot, som vid den här tiden var 11 år och av de judiska organisationerna ansågs för ung för att resa med Wilma. Pappa Arthur hade tidigare blivit beviljad ett inresetillstånd till ett sydamerikanskt land men vägrade lämna hustru och barn.