1. John Leonard

John Leonard Westergren f 8/1 1865

I min familj finns bara 4 bilder där min farmors far, John Leonard Westergren, är med på. Inte heller har man talat om vilka som var hans föräldrar och framför allt har det inte varit vederhäftigt belagt. Som ni alla säkert känner till har varje familj en eller kanske flera historier och rykten om släkten som berättas från generation till generation. En del tappas bort på vägen medan annat läggs till – jag menar – vem gillar inte en bra historia! För en släktforskare kan det här vara rena guldgruvan men också rena dynamiten. I historierna kan det finnas en hel del information om personer och tidpunkter och annat att hämta, men när sedan släktforskaren tar sig in i arkiven och börjar belägga födslar, vigslar, dödsfall och får all information som till exempel kan läsas ur våra husförhörsprotokoll kan plötsligt bilden bli en helt annan. Själv har jag upplevt det ett flertal gånger i min forskning. Det jag ska berätta om nu, innehåller ingen dynamit längre, utan det är ett exempel på hur en sån här traderad historia blir belagd.

 

 

 

Stockholm 1865

Jag vill börja med att förflytta oss till 1860-talets Stockholm som då hade ca 130 000 invånare. Av dem var drygt 600 personer judar och enligt Rita Bredefeldt som har skrivit en mycket intressant bok om judiskt liv i Stockholm och Norden har det nu bildats ett ekonomiskt, socialt och kulturellt toppskikt bland dessa judar i Stockholm och en judisk borgerlighet börjar växa fram, en minoritet bland minoriteten. På slottet bodde Kung Karl den 15:e och drottning Lovisa och i riksdagen satt de fyra stånden: adel, präster, borgare och bönder. Men i slutet av 1865 avskaffades ståndsriksdagen och vi fick tvåkammarriksdag. Det här året ansluter sig Sverige helt och hållet till ett frihandelssystemet, men landets järnvägar var fortfarande inte på långt när utbyggda och sammankopplade och vi hade inte samma tid i hela landet. Det kom inte förrän ca 15 år senare. De flesta transporter gick fortfarande till sjöss och på landsväg. 1865 åkte man Stockholm-Göteborg på 14 timmar med snälltåg. Vattenförsörjningen i hela Sverige blir nu kommunal, och i Stockholms 5-års rapport kan man läsa att avloppsledningar börjar läggas och det installeras rinnande vatten och WC. Bostadsförhållandena i stan var ganska usla, det var trångbott och ohygieniskt. Man kan också läsa att alla gator, om deras bredd tillåter, har fått trottoarer samt att man har grusat de gator som inte tidigare varit stenlagda. Vidare skriver man att nu har det kommit gatubelysning ända ut till alla stadens tullar och att inne i stan har en större del av gatorna fått gaslampor i stället för den tidigare oljebelysningen. På de stora torgen, som då var Gustaf Adolfs torg, Norrmalmstorg, Hötorget och Mosebacke torg har man ställt ut kandelabrar för gasljus. Det var en liten snabbskiss av Stockholm vid den här, ett försök att skapa en känsla för den tid som är så viktig i min forskning.

Nu befinner vi oss alldeles i början av detta år, närmare bestämt den den 8 januari 1865 och när stockholmarna vaknar denna morgon är det nästan 10 grader kallt men temperaturen stiger under dagen och till kvällen ligger den runt noll. I kvarteret Uppvaktaren, på Oxtorgsgatan 7 föds denna dag, den 8 januari 1865, en pojke som den 11 januari döps till John Leonard.

Oxtorgsgatan 7

Kvarteret Uppvaktaren, Oxtorgsgatan 7. Idag är det hörnet av Sveavägen och Kungsgatan. http://www.stockholmskallan.se

Han kommer att bli min farmors far, men också far till skådespelaren Håkan Westergren och således farfar till skådespelerskan Meg Westergren och morfars far till konstnären Fredrik Wretman.

I vår familj har det aldrig pratats särskilt mycket om John Leonard och det beror på att han en dag lämnade hemmet för att sedan aldrig återvända. Han övergav alltså sin familj – hustrun Ellen och de tre barnen Elsa, Karin och Håkan som då inte var äldre än 12, 11 och 6 år gamla.

Bilden ovan är en av få bilder som finns kvar av honom. Min farmor Elsa tog väldigt illa vid sig och hon var alltid mycket ovillig att tala om sin far. Det enda vi barnbarn fick reda på, när vi blev äldre, var att John Leonard var oäkta son till den, på sin tid berömde judiske operasångaren, Leonard Labatt. Vi fick också veta att John Leonard adopterades av en, så kallad hovkusk, Carl Johan Westergren, och att det är därifrån namnet Westergren kommer. Men inte ett ord om vem John Leonards mamma var eller varför han hamnade just hos kusken Westergren. Jag minns att det vid stora familjemiddagar under början av 1960-talet fördes livliga diskussioner om vad som skulle hänt med farmor och hennes barn om Hitler kommit till Sverige. Jag förstod inte alls sambandet och det var långt senare som poletten ramlande ner för mig.

Många år efter att min farmor gått bort fick jag en del papper och ett fåtal fotografier av min faster. Här fanns bland annat en bouppteckning – efter en Carolina Lovisa Beckvall, gift med hovkusken Carl Johan Westergren. Nu väcks min nyfikenhet på allvar och jag bestämmer mig för att försöka få fram så mycket som möjligt kring min farmors far och hans föräldrar. Det är en viktig men saknad länk i min släktforskning. Dessutom jag har fått ytterligare ett efternamn, Beckvall, som kan vara värt att följa upp.

Det första jag måste göra är att försöka få bekräftat från någon av familjen Labatts arvingar att det finns någon som helst sanning i historien om att tenorsångaren Leonard Labatt faktiskt hade en son. En uppgift som av förklarliga skäl inte finns i något biografiskt lexikon. Dessutom är det inte helt ovanligt att man vill ha en kändis bland sina anor.

Jag får kontakt med fru Britt Levin vars svärfars farmor är Fanny Labatt, en yngre syster till Leonard Labatt. Britt Levin bekräftar att det inom familjen Levin/Labatt finns en muntlig tradition som säger att Leonard Labatt hade en son och att det ska finnas ett släktskap med skådespelaren Håkan Westergren. De har trott att Håkan Westergren var den okända sonen och att hans mor skulle vara en fröken Westergren, som möjligen kunde varit en hovdam eller liknande och att det på grund av hennes position samt tillsammans med Leonard Labatts judiska härkomst blev en mycket känslig historia. Men som nära släkting till Håkan Westergren och hans syskon visste jag att så inte var fallet. De hade helt enkelt hoppat över en generation.

För inte så länge sedan fick jag också en kopia av ett fotografi på delar av familjen Labatt och en bild på vad som är antecknat på baksidan.

2. Familjen Labatt

3. Baksidan av fototjpg

Efter Leonard Labatts namn står det: ”( ej med å fotot) sedermera gift med en utländska. Inga barn. (Officiella)

Man har alltså gått så långt att man noterat att han inte hade några officiella barn, men det tyder på att det fanns inofficiella annars hade man ju inte behövt skriva något alls. För mig blev det ”BINGO”, nu kan jag på allvar forska vidare utefter spåret att Leonard Labatt är min farmors farfar samt försöka få fram vem som var farmors farmor. Från Britt och hennes man Klas Levin har jag även fått annat fint material kring familjen Labatt som varit ovärderligt och för det är jag dem evigt tacksam.

För mig börjar nu ett regelrätt detektivarbete. Alla uppgifter jag hade om min farmors far var att han hette John Leonard Westergren och var född den 8 januari 1865 i Stockholm. Så nu återstod bara att leta igenom födelseböckerna i Stockholms alla församlingar för detta år och datum. Till slut dyker den här bilden upp, i födelse- och dopboken för Klara församling för den 8 januari 1865.

John Leonard, född 8 januari 1865, civilstånd oäkta, föräldrar okända, hemvist Oxtorgsgatan 7, döpt 11 januari 1865. Arkiv Digital: födelsebok Klara CId:1 (1862-1868) Bild 163

På andra raden står det John Leonard men längre ut till höger, i kolumnen för Föräldrar står där bara dito, dvs samma sak som i raden ovan: Föräldrar okända! Det kändes lite som en återvändsgränd men jag beslöt mig för att inte ge upp. Det finns faktiskt mer information i de andra kolumnerna: det finns en adress och moderns ålder finns angiven.

Arkivarien Anna Svensson har skrivit en intressant artikel om okända mödrar och där kan man läsa att ända från slutet av 1700-talet och fram till och med 1917 fick modern faktiskt vara hemlig, okänd – för barnmorskan, prästen och barnet självt. Att föda barn utom äktenskapet var en skam och ledde ofta till en ohållbar situation, både socialt och ekonomiskt. Det hände ganska ofta att kvinnan såg som enda utväg att döda sitt barn – trots att barnamord medförde dödsstraff. Så för att förhindra dessa barnamord kom den här lagen till. Kvinnor kunde alltså föda sina barn utan att behöva tala om sitt namn. Det gav barnet en livförsäkring men det skyddade också kvinnan eftersom hon kunde föda i hemlighet, barnet lämnades till fosterföräldrar eller adopterades bort och ingenting kunde i efterhand binda samman mor och barn. En okänd moder innebär ju också en okänd fader som nog också var intresserad av att hålla graviditet och barn dolda och säkert kunde vara villig att betala för det. I de fall han hade resurser vill säga. Så var det i det här fallet. De som hade pengar var självklart de som gynnades mest av den här lagen. Att låta ett barn stå med okända föräldrar innebar också att barnet saknade rötter och i olika avseenden placerades utanför rättssamhället, som t ex när det kom till arvsrätt. Precis så gick det för John Leonard, min farmors far, i alla fall vad jag kunnat få fram utifrån dokument såsom testamenten och bouppteckningar. Om modern sedan ångrade sig att hon låtit skriva in sig som okänd, vad kunde hon göra åt det? I princip ingenting, det var praktiskt taget omöjligt att i efterhand styrka att hon verkligen var modern när allt gjorts för att dölja det. Det fanns en möjlighet och det var att skriva en så kallad namnsedel som förseglades och skulle noga förvaras alternativt lämnas till barnmorskan för vidarebefordran till prästen eller till prästen direkt. På så sätt kom namnsedlar in i kyrkoarkiven, särskilt i de större städerna där de flesta födslar med okända mödrar ägde rum, där var det störst möjlighet att vara anonym. Någon sådan namnsedel har jag däremot inte hittat.

Nu ska vi tillbaka till den 8 januari 1865 och det som står antecknat i födelseboken för John Leonard – utan efternamn än så länge. Jag nämnde tidigare att det finns ganska mycket information att hämta i kolumnerna i en sådan här födelsebok, och det gör det i den här också, trots att modern vill vara okänd. Det henne jag vill ha tag i och få ett namn på.

Efter kolumnen Föräldrar kommer det en kolumn om Modern och där är det inskrivet att hon inte är gift samt att ”dess sista fyllda ålders år” är 21. Med hjälp av detta kan jag nu ganska enkelt räkna ut vilket år hon är född. Det bör alltså vara 1843 eller 1844 beroende på vilken månad och dag hon är född. Noggrannheten i de här böckerna är helt underbar! Sista noteringen är att barnet döptes den 11 januari av en präst vid namn Stahre, och det namnet ska jag återkomma till.

Nu måste jag alltså tillbaka till in i arkiven och gå igenom husförhörslängder för personer som bor på Oxtorgsgatan 7, kvarteret Uppvaktaren 1864 och 1865 för att leta efter kvinnor födda 1843 och 1844.

Då hittar jag det här:

Bodmamsell M. Bäckvall, född 1843, 29/3. Arkiv Digital: Klara församling, kvarteret Uppvaktaren AI:143 1864-1864 Bild 101

Efternamnet Bäckvall stämmer med det jag hade antagit att jag skulle leta efter. Av min farmor hade jag fått en bouppteckning från en Carolina Bäckwall gift med hovkusken Westergren. Som en extra liten bonus har prästen som fört den här boken skrivit på försättsbladet exakt vilken dag husförhöret genomfördes. Det här hölls den 18 januari 1865. Då var lille John Leonard född och döpt, han var 10 dagar gammal, men finns alltså inte med i husförhörslängden. Anledningen till detta kan man bara spekulera om. Nu är jag tämligen säker på att jag har hittat min farmors farmor. Hon heter Maria Jakobina Dorotea Bäckvall och är född 1843 på Gotland, närmare bestämt i Othem.

30 mars 1843 Maria Jakobina Dorothea. Arkiv Digital: Födelsebok Othem CI:2 (1778-1845) sid 171

Hon är ett av många barn till paret Carl Peter Bäckwall och Margareta Elisabeth Gardelin, som bägge två har djupa rötter på Gotland. Redan vid 5 års ålder blir Maria föräldralös. Först omkommer hennes far i, vad man idag skulle kalla, en arbetsplatsolycka. Han är sjötullvaktmästare och en dag på jobbet drabbas han av yrsel, ramlar i sjön och drunknar. Det var vanligt att man inte kunde simma då. Bara tre år senare insjuknar och dör modern i tyfus. Den första tiden bor Maria hos en äldre bror som är gift men redan när hon är 13 år flyttar hon till Stockholm. Hon reser i sällskap med sin två år äldre bror Johan. Först får dom åka diligens till Visby och sen ta en ångbåt som tar 12 timmar till Stockholm. En ganska lång resa för två ungdomar. I Stockholm bor Maria till att börja med hos två av sina äldre systrar som redan har flyttat dit och som försörjer sig som sömmerska respektive piga. De byter bostad och arbetsplats med ungefär ett års mellanrum vilket var brukligt under den här tiden. Maria är nog den som får sköta deras eget hushåll medan de äldre systrarna tjänar pengar åt dem alla. Brodern, Johan, har börjat en karriär inom restaurangbranschen och bor på annat håll. Med tiden jobbar han sig upp och blir vinskänk och så småningom källarmästare. Maria får sitt första avlönade jobb när hon är 18 år, då jobbar hon på ett gästgiveri i Västervik och där blir hon kvar ett par år. Det är inte så långsökt som det kan låta, att hon hamnade i Västervik. Den första förbindelsen mellan Gotland och fastlandet gick till Västervik så det är inte konstigt om en gotländsk familj hade kontakter där. På hösten 1863, när Maria är 20 år, kommer hon tillbaka till Stockholm och nu har hon både arbete och egen bostad. Det är också nu som jag är övertygad om att hennes och Leonard Labatts vägar korsas!

Vem var han då, Leonard Labatt, eller Labatten som han ofta kallades i min familj, han som var min farmors farfar?

Foto: Musik- och teaterarkivet i Gäddviken, Nacka

Han är född i Stockholms mosaiska församling den 4 december 1838, föräldrarna är Isaac David Labatt och Bernhardina Fürstenberg.

Isaac David Labatt f 1798 i Altona, Hamburg.                        Foto: Privat ägo

 

 Bernhardina Fürstenberg f 1808 i Stockholm                          Foto: Privat ägo

Isaac invandrade från Tyskland till Sverige 1827 eller tidigt 1828. Bernhardina är född i Stockholms mosaiska församling och bodde tillsammans med sina föräldrar, Abraham Levin Fürstenberg och fru Rosalie Fürstenberg, f Philip, och syskon på Själagårdsgatan 19 i Gamla stan. Där låg den gamla synagogan och idag har judiska museet flyttat in där.

Isaac David Labatt var tobaksfabrikör och hans företag var Stockholms första specialfabrik för cigarrfabrikation och 1833 öppnar han också stadens första cigarraffär på Stora Nygatan 1. Då var det, enligt lag, förbjudet att röka cigarr på Stockholms gator. Visserligen fanns det snus- och tobaksbodar i stan men ingen som endast sålde cigarrer. Året efter, 1834, drabbas Stockholm av sin första koleraepidemi. Rökning ansågs vara ett skydd mot koleran, då blev det tillåtet att röka utomhus. Jag har läst att det strömmade så mycket folk till Labatts butik att de fick stå i kö i timmar utanför affären innan de lyckades komma in och köpa cigarrer. På 1840-talet öppnar Labatt även en cigarrbod i basarbyggnaden på Norrbro, som var ett slags varuhus där bättre bemedlade stockholmare kunde handla och visa upp sig. Butikerna på Norrbro var alla storslagna och eleganta för sin tid och Norrbro gick också under namnet ”snobbrännan”.

Foto: Privat ägo från Stockholms stadsmuseum

När min farmors farfar, Leonard Labatt föds i december 1838, samma år som judereglementet avskaffades, kan man nog anta att familjen Labatt hade det ganska gott ställt och befanns sig inom den tidiga judiska borgerligheten. Det var inte bara i ekonomiskt hänseende, utan även socialt och kulturellt. De umgicks med andra framgångsrika judiska familjer i Stockholm, såsom Bendixs, Lamm etc. Leonard gick i lära hos grosshandlare Bendixs som bokhållarlärling och 1863 öppnade han en modehandel på Västerlånggatan som han drev tillsammans med sin äldre bror Henric. Nu ska jag återkomma till det jag nämnde tidigare – att det är nu som jag tror att Leonard Labatt och Maria Bäckvall träffas och tycke uppstår. Det var när Maria återvände till Stockholm 1863 efter några år i Västervik. Hon har fått både arbete och bostad hos änkefru Stahre som driver Börskällaren i Börshuset, med adress Källargränd.

Börsen (1896) Foto: Stockholms stadsmuseum, http://www.stockholmskallan.se

Jag nämnde tidigare att prästen som döpte John Leonard hette Stahre. Är det bara en tillfällighet eller har det ett samband? Har Maria fått hjälp av sin arbetsgivare att hitta en präst som var välvilligt inställd till hennes situation? Naturligtvis är det endast spekulationer. Här i Börshuset fanns en liten matsal och två små så kallade schweizerirum – där det sägs att man kunde få sig en pinne portvin. Ett schweizeri var ett café med vin och spriträttigheter. Där arbetade Maria Bäckvall som skänkmamsell, vilket betecknar en ogift kvinna som serverar alkoholhaltiga drycker. I samma hus, i Stora Börssalen, övade och genomförde Nya Harmoniska sällskapet konserter och Leonard Labatt var en mycket aktiv solist i det musiksällskapet.

Foto: Stockholms stadsmuseum, http://www.stockholmskallan.se

Jag tror att det var i det här sammanhanget, och i det här huset, som Leonard och Maria träffades. ”After Work” förekom säkert på den tiden också. Det är i alla fall inte otroligt och jag har inte hittat mycket annat i deras sociala kontakter som sammanbinder dem på ett naturligt sätt. Sent på hösten 1864 slutar Maria på Börsschweizeriet och flyttar till en liten lägenhet på Oxtorgsgatan 7. Hon är då höggradigt gravid och i januari 1865 föder hon sitt och Leonard Labatts gemensamma barn, han som fick namnet John Leonard och var min farmors far. Vad händer sedan? Jag tror inte att någon av föräldrarna egentligen hade tänkt sig en gemensam framtid tillsammans eftersom de bägge två står som okända i John Leonards födelsebok. Och om, vilket jag gärna vill tro, Leonard Labatt betalade underhåll för sin son så sköttes det helt privat. Officiellt så lämnas han helt arvslös, han finns inte upptagen i någons testamente eller bouppteckning. Maria fortsatte att arbeta och att försörja sig själv. Hur länge hon bor kvar just på adressen Oxtorgsgatan har jag inte lyckats få fram och när hon flyttar från Klara församling är hon den enda som inte har en adress i församlingen angiven och det finns inte heller något barn antecknat. I en utflyttningslängd från november 1868, då är John Leonard tre år gammal, flyttar hon till Västerlånggatan men hon står som mamsell och utan barn.

Det som hände var att hon lämnade sin lilla son hos sin betydligt äldre syster Carolina och hennes man hovkusken Carl Johan Westergren. Det är nu han får namnet Westergren. Paret Westergren, som jag hittade adressen till i Stadsarkivets digitala mantalslängder, har vid det här laget varit gifta i över 10 år och är barnlösa. Här finns han hos dem 3 år gammal, fosterbarnet John Leonard. I mitten av bilden, vid klammern där det står tillhör hovförsamlingen.

Fosterbarnet John Leonard Arkiv Digital: Husförhörslängd Hedvig Eleonora AIa:62 (1865-1868) Bild 4300

Han har fått fel födelseår, men det är sånt som händer. Fosterfadern Carl Johan Westergren står som före detta livkusk. Han lider av tuberkulos, är obotligt sjuk och kan alltså inte arbeta längre. Någon liten pension från hovet måste han ha men jag tror inte paret Westergren levde i direkt överflöd. Därför tror jag också att någon sköt till pengar för att de skulle ta sig an pojken John Leonard, något som sköttes helt privat.

Modern, Maria Bäckvall, har jag jagat kors och tvärs genom stan, in och ut ur landet, ut från Stockholm och tillbaka igen osv. Det bästa sättet att göra det på har varit genom in- och utflyttningslängderna. Om man ska leta efter en nål i en höstack kan de längderna vara till hjälp eftersom många av dem är uppbyggda i alfabetisk ordning. Man behöver alltså bara söka igenom en enda bokstav. När John Leonard är 4 år gammal, 1869, flyttar Maria till Åbo och är där i tre år. Jag har inte hunnit kolla upp hennes vistelse där så jag vet inget mer om det. När hon återvänder till Stockholm bosätter hon sig här, med adress Nybrohamnen 24.

Nybrohamnen 24, kvarteret Sjömannen 1890-talet. Idag ligger Dramaten där. Foto: http://www.stockholmskallan.se

Om hon arbetade på Källaren Flaggen eller inte, det framgår inte utan jag har endast hittat henne som inflyttad hit. Men det är väl inte otroligt eftersom hon tidigare arbetat inom restaurangbranschen. Det dröjer inte länge innan hon flyttar igen och den här gången till Falun. Förmodligen har hon nu träffat sin blivande man som arbetar vid järnvägen. 1875 återvänder hon till Stockholm för att förbereda sitt bröllop och sin definitiva flytt från Stockholm tillsammans med maken. Under den tiden bor hon hemma hos sin syster Carolina, hennes man och sonen John Leonard. Det syns in den här husförhörslängden:

Arkiv Digital: Husförhörslängd Hedvig Eleonora AIa:73 (1875-1877) Bild 75

John Leonard är nu 10 år och jag undrar ofta: visste han då vem som var mamma och vem som var moster? Det är naturligtvis omöjligt att svara på idag, men jag kan inte låta bli att fundera. Förmodligen gjorde han inte det. I december samma år, 1875, gifter sig Maria, med Johannes Håkansson, i Hedvig Eleonora kyrka och i lysningsboken står det att Maria är den dygdädla jungfrun. Alltså en dygdig och kysk ogift kvinna. Här har man tagit i ordentligt.

Arkiv Digital: Lysningsbok Hedvig Eleonora EIa:7 (1872-1876) Bild 369

När lysningarna väl har avlöpt utan besvär och de är framme vid vigseln har hon titeln jungfru.

Arkiv Digital: Vigselbok Hedvig Eleonora EII:6 (1862-1878) Bild 227

Jag funderar också mycket på vilka som var med vid vigseln? Var sonen John Leonard och hans fosterföräldrar där eller inte? Det blir fler och fler frågor utan svar, men fantasin triggas. John Leonard bor hos sina fosterföräldrar, sin moster och morbror, tills han fyller 15 år. Då är hans skolgång avslutad och han är förmodligen konfirmerad och betraktas som vuxen även om han inte är myndig, det blev man inte förrän vid 21 års ålder. Det finns få fotografier av John Leonard i vår familj, jag har sammanlagt 4 stycken där han är med. Det här är ett av dem som jag hittat:

John Leonard ca 1881 Foto: privat ägo

Det fanns ingen som kunde tala om får mig när eller var den här bilden är tagen. Så jag plockade ut den ur ramen och hittar, stämplat på baksidan, ”Alfred Pettersson Åmål”. På Rötters hemsida finns en avdelning som heter porträttfynd och där finns ett register över äldre fotoateljéer och med hjälp av den kunde jag se att Alfred Petterson startade sin firma i Åmål i mitten av 1881. Alltså är bilden tagen efter detta.

1880, det år John Leonard fyller 15 flyttar han ifrån sin fosterföräldrar och hem till sin biologiska mamma, Maria Bäckvall, och hennes man som är förman vid den nyöppnade järnvägsstationen i Åmål.

Åmåls järnvägsstation vid sekelskiftet Foto: http://www.amalsbilder.se

Även i detta hem står han inskriven som fosterson och jag har funderat mycket på vad han själv och hans styvpappa, vid den här tiden, egentligen vet om hans bakgrund. I vuxen ålder visste John Leonard vilka hans föräldrar var, det står klart, men jag undrar hur relationen mellan alla inblandade, under hans ungdomsår, egentligen var. Han finns han inte omnämnd i någons bouppteckning – inte från sin far Leonard Labatt, inte från sina första fosterföräldrar; paret Westergren och inte heller från sin styvpappa i Åmål. Maria, hans biologiska mamma blev mycket gammal, hon överlevde dem allihopa, även sin son. Jag har inte lyckats hitta vare sig testamente eller bouppteckning från henne. Inte heller finns det några som helst foton på henne bevarade i vår familj.

Far och son, Leonard Labatt och John Leonard Westergren:

Leonard Labatt i Dresden 1868/69  Foto: privat ägo

John Leonard Westergren ca 1881-85 Foto: privat ägo

Den här bilden av John Leonard är också tagen i Åmål och nu har han fått jobb vid järnvägen genom sin styvpappa. Uniformsmössan säger att han är notislärling vilket betyder att han lär sig att bli telegrambud.

Vad gör hans far under den här tiden då?

Leonard Labatt blev en berömd och uppskattad operasångare, i alla fall nere i Europa, under andra hälften av 1800-talet. Det är under sin tid inom Harmoniska sällskapet, när de övar i stora börssalen, som han blir upptäckt och får engagemang vid Kungliga Operan. Han har en hög och starkt tenorstämma och gör succé. Men också på grund av denna succé och i kombination med sin judiska bakgrund drabbas han av stark avund och dras in i intrigerna som var vid Operan då. 1868 får han kontrakt utomlands och flyttar först till Dresden och sedan till Wien. Han lämnar Sverige och en 3-årig son bakom sig och återkommer inte förrän 1883. Då kommer han i sällskap med sin 20 år yngre hustru, Eugene Lilly Schulhoff. Bland det första han gör är att konvertera till den lutherska läran som det står i den mosaiska församlingsboken. Sen återvänder han till kungliga operan och 1884 sjunger han titelrollen i den svenska premiären av Harald Viking.

Den här bilden är från Musik- och teaterarkivet i Gäddviken i Nacka.

Det här är en stor tavla som hänger inne i ett av personalrummen på Operan i Stockholm.

På julafton 1890, i Stockholm, gifter sig hans son John Leonard med den fem år äldre Ellen Håkansson, min farmors mor. Nu lever alltså far och son i samma stad men jag tror inte att de hade någon kontakt. John Leonard hade flyttat från Åmål till Göteborg där han arbetat som bokhållarlärling och handelsbiträde under ett par år. Karriär inom järnvägen var tydligen inget för honom. Nu kallar han sig ömsom bokhållare ömsom diversehandlare. John och Ellen bildar familj och 1893 föds deras första barn, min farmor.

Det är hon till höger i bild och bredvid henne är lillasyster Karin. De bor på många olika adresser i Stockholm och även utanför stan i ett nybyggt område i Solna för att sedan flytta in till stan igen. Jag minns att farmor berättade att familjen med jämna mellanrum hade det ganska fattigt och det verkar som deras ekonomi pendlade upp och ner.

På den här bilden ser de ut att ha det ganska gott ställt. Den är tagen 1898 och till vänster i bild har vi familjen Westergren, John, Ellen, Elsa och Karin. I mitten sitter Ellens far, bagarmästare Svante Håkansson från Kristianstad. De övriga är några av Ellens systrar och bröder.

1897 dör operasångaren Leonard Labatt, då har han varit invalidiserad i 6 år efter ett slaganfall och tagits om hand av sin yngre syster Betty. Det är också hon som ärver det mesta efter honom. Sonen John Leonard är inte omnämnd i hans testamente och inte heller i den ganska extensiva bouppteckningen. Leonard Labatt får en fin grav på Norra Kyrkogården och trots att det inte längre finns någon ägare kommer den att stå för evigt eftersom den anses ha kulturhistoriskt värde.

Foto: Carolyn Östberg, 2015

 

Det här är den enda bild som finns på hela familjen Westergren.

Pappa John Leonard, Elsa (min farmor), mamma Ellen, Karin och lilla Håkan. Håkan Westergren är född på våren 1899 så bilden bör vara tagen i början av 1900-talet. När Håkan är 6 år gammal promenerar John Leonard ut ur familjens hem och liv. Det är i alla fall en samstämmig uppgift som jag fått både från min farmor och från Håkans dotter Meg. Men varför han gör det har jag aldrig fått någon riktig förklaring på. Farmor ville inte tala om det och Meg vet inte mer än vad hennes far Håkan har berättat för henne. Vid den här tidpunkten bor familjen på Döbelnsgatan 69 i Gustav Vasa församling. Officiellt, alltså enligt församlingsboken som vid det här laget endast är en in- och utflyttningslängd flyttar inte John förrän i 1914. Då här Håkan 15 år. Nog borde man minnas om ens pappa överger en när man är 6 år eller 15 år? Det är en viss skillnad.

Ellen och Johns äktenskap upplöstes 1918 och i början av 1920-talet flyttar John tillbaka till Åmål. 1922 gifter han om sig med en 22 år yngre kvinna, Ragnhild Gustavsson, från Stockholm och hon flyttar till honom i Åmål. Redan i mars 1923 dör han, vad 58 års ålder. Dödsorsaken är skrumplever, vilket tyder på överkonsumtion av alkohol, och i hans bouppteckning finner man i princip bara skulder. Skulder till olika leverantörer för varor som han köpt för vidareförsäljning men också en skuld på 718 kronor till Maria Håkansson, hans biologiska mamma. I dagens penningvärde är det ungefär 20.000. Det är en ganska ansenlig summa för en vuxen man att behöva låna av sin mor.

Jag tror att John var en vilsen själ, som sökte men aldrig fann det han riktigt ville ha och att han med tiden blev ganska olycklig. Om det berodde på hans bakgrund och uppväxt eller var en del av hans personlighet det har jag ingen aning om, kanske en mix av bägge och är inget som går att spekulera i. Det finns ingen grav kvar i Åmål efter John och inte efter hans mamma heller. Hans andra hustru gifter om sig och blir mycket gammal. Hon ligger begravd tillsammans med sin andra make.

Nedan är ett enkelt släktträd som jag gjort. De mörka rutorna representerar min linje i familjen.

 

Operasångaren Leonard Labatts dramatiska förmåga gick i alla fall i arv till hans sonson skådespelaren Håkan Westergren och vidare till hans ättlingar. När det skulle skrivas minnestexter efter att Håkan dött 1981 blev den dåvarande operachefen Folke Abenius uppmärksammad på släktskapet med Leonard Labatt och han blev riktigt sur på Håkan för att han aldrig berättat om det.

Avslutningsvis vill jag säga att det här har varit en fantastiskt resa, en resa som jag tycker att jag bara påbörjat. Min farmor var en viktig person för mig, och det är många frågetecken som återstår.